Ska man förhandla med någon, måste man ha någon att förhandla med. Det var statsminister Fredrik Reinfeldts besked till media angående regeringens handläggning av SAAB.
Under tiden som den i veckan startade rekonstruktionen av bilföretaget precis startat kommer Mona Sahlin med ytterligare kritik mot regeringen. Man måste göra något, är hennes flera gånger upprepade mantra. Problemet är att hon inte säger vad hon tycker man ska göra. Och det beror naturligtvis på att hon inte vet. För några veckor sedan ville hon, i ekots lördagsintervju att skattebetalarna skulle gå in och ”deläga” SAAB utan att tala om att om man ska deläga något förutsätter det ju att det finns minst en till som äger. Annars ”heläger” man. Efter en tid ville hon inte kännas vid vad hon sagt, nu ville hon absolut inte att skattebetalarna skulle ”deläga” SAAB men kunde fortfarande inte tala om vad hon tycker man ska göra. En, i sammahanget vanligt förekommande slutsats hos den rödgröna oppositionen.
Vad säger de övriga i den rödgröna oppositionen. Lars Ohly tycker, som en riktigt äkta kommunist att staten ska äga allt. Oavsett vad det kostar skattebetalarna. Det finns ju alltid möjlighet att höja skatten, något som Lars Ohly redan aviserat ska drabba vårdbiträdet i Helsingborg som tjänar 17.000 i månaden och som redan idag har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Maria Wetterstrand säger ingenting utan skickar fram Peter Eriksson, som precis som Mona Sahlin inte riktigt vet vad man ska göra. Han mumlar lite fundersamt i skägget och tycker rent allmänt att regeringen gör ett dåligt jobb och att han skulle kunna göra det bättre. Men vad han ska göra och hur, det kan han inte riktigt få fram. Men bra blir det. Baccus’ Blog har inte glömt hur Peter Eriksson och Maria Wetterstrand ska ”rädda” SAAB, man ska höja bensinskatten med 2 kr per liter. ”Strålande Sickan” hör man i bakgrunden Ulf Brunnberg utbrista i Jönsson-ligan.
Låt rekonstruktören bli klar med sin utredning, så vet åtminstone regeringen vad den ska göra. Och hur. Att den rödgröna oppositionen vet hur den vill att man ska göra har inte Baccus’ Blog någon som helst förhoppning om.
Fredrik Reinfeldt har redan sagt att om någon finns som vill äga SAAB, finns det en motpart för regeringen att förhandla med. Då finns resurser hos Alliansregeringen tillgängliga, med undsättningslån, utveklingspengar etc. Under tiden tar Alliansen ansvar genom att förbereda om det värsta skulle inträffa – man förstärker den arbetsmarknadspolitiska närvaron i Trollhättan.
Och man gör det för bilarbetarna på SAAB och dess underleverantörer. Utan någon baktanke på politiska poäng utan enbart med ett ansvarstagande för och med omtanke om de berörda bilarbetarna.
Baccus´ blog 
22 februari 2009 kl. 2:22 |
SAAB är endast en monteringshall för GM:S olika komponenter som motorer, växellådor , karosser som produceras runt om i världen och det fattar inte Mona Sahlin när hon säger att företaget skall köpas för skattepengar.
Kan inte S låta någon med kunnskap sköta detta ärende? Att hon vill köpa en monteringshall är helt enkelt korkat.
För att fortsätta produktionen måste Saab under överskådlig tid fortsätta köpa dessa komponenter från GM och det blir inga reapriser. Att sedan utveckla nya modeller handlar om kostnader på 20 miljarder och tar ett antal år och att sedan
bli lönsam är ett annat ballgame i den knivskarpa konkurrens som finns från billigare producenter i Asien.
23 februari 2009 kl. 12:43 |
Det här är professionella frågor som kräver professionella analyser.
Men nu vet vi ju att en majoritet av världens bilköpare inte köper Saab och därför ska staten inte satsa ett öre på att i denna situation hjälpa Saab. Eller?
Denna debatt förs som all sandlådepolitik, och visst kan staten hålla sig borta, men själva diskussionen implicerar inte att staten ska hålla sig borta från allt utan är ett tramsigt svammel, till 100%.
Därmed finns det inga spärrar när Maud villkorslöst stöder vindkraft med 100-tals miljarder kronor (som hon nyligen var beredd att även stödja etanol med) och vilket också är stöd till näringslivet.
Tänk på det svammelpellar. Ett Saab som nästan halverade förlusten senaste åren och hoppas att utan GM om ett par år på andra sidan krisen stå stark kanske inte ska ha stöd. Alla andra länder ger sin bilindustri visst stöd nu, och det kanske är fel. Jag är inte säker på vad som bör göras men denna diskussion kan inte föras bra och innehåller trams. Trams i kubik och inte ens den principiella politiska diskussion den kunnat vara förs. (När fördes senast en stringent principiell politisk diskussion?)
Mauds poäng är att affärsplanen hon ser –för Maud är inte sen att se affärsstrategier för regeringen — är vindkraft, som hon/regeringen avser att pumpa in 100-tals miljarder i. Alltså i vindkraftsnäringslivet. Detsamma gällde för Maud etanolen för några år sedan (den må ha svalnat nu även om politieker inte medger det).
Ett delägande i eller lånegarantier i Saab ter sig i jämförelse med det som sund kapitalism… även om det inte skulle vara det.
23 februari 2009 kl. 10:37 |
Käre Baccus. När jag läser dina slutord blir jag nästan rörd till tårar. ”Och man gör det för bilarbetarna på SAAB och dess underleverantörer. Utan någon baktanke på politiska poäng utan enbart med ett ansvarstagande för och med omtanke om de berörda bilarbetarna” skriver du och det är inte utan att jag tycker mig hör nationalsången nynnas någonstans där i bakgrunden.
Men kanske får jag ändå passa på att så ett litet frö av tvivel i din regeringstrogna trädgård. Påminna, lite försiktigt, om den irritation exempelvis Saabs vd riktat mot regeringen för att de ständigt kommit med nya och oklara besked. Kanske åtminstone antyda att vi faktiskt har en regering som tror att det är via hushållsnära tjänster och inte en högteknologisk exportindustri framtiden ska mötas (undantaget vindkraftverken, där finns förvisso en obändig framtidstro måste erkännas). Och som en liten antydan till kommentar till Emil här ovan även drista mig till att säga att saab-fabriken i Trollhättan faktiskt är en av Europas mest produktiva.
För då blir bilden en liten annan. Nämligen den att vi har en regering som av ideologisk blindhet och/eller ren och skär tafflighet håller på att åsamka allvarlig skada i landets framtida tillväxt och konkurrensmöjligheter. Och det tycker jag är trist.
Att du applåderar det kan jag bara beklaga.